Aristoteles om tyranni

Håller just nu på att tugga mig igenom Aristoteles Politiken, i C.D.C. Reeves utmärkta översättning. Somt är intressant på filosofiska grunder, medan annat snarare fångar uppmärksamheten hos statsvetaren i mig. Som detta, till exempel:

Aristoteles diskuterar hur en tyrann bör göra för att hålla sig vid makten. Tyrannen kan i och för sig försöka göra sin regim så lik ett "gott" kungadöme som möjligt, men det traditionella och huvudsakliga sättet inbegriper istället elva punkter:

1. Skära ner de framstående medborgarna och eliminera de ädelsinnade.
2. Förbjuda mässar (gemensamma matsalar), sällskap och utbildning.
3. Hålla utkik efter sådant som främjar ädelt sinnelag och ömsesidigt förtroende.
4. Förbjuda skolor, symposier och filosofiska samtal.
5. Kräva att medborgarna alltid ska passa upp i full uppsyn för tyrannen vid palatsportarna, så att de alltid kan övervakas lätt.
6. Införa de liknande restriktioner som finns i Persien och andra tyrannier.
7. Anlita spioner för att övervaka befolkningen.
8. Förtala människor för att ställa dem mot varandra.
9. Göra folket fattigt, så att de inte har råd med vapen, eller tid med att intrigera.
10. Beskatta folket kraftigt.
11. Hetsa till krig, för att hålla folket sysselsatt och ständigt i behov av en ledare.

Ganska många av dessa punkter har knappast förlorat sin aktualitet. Man tänker främst på (2), (4), (7), (8) och (11), men det är knappast uttömmande för de likheter som finns mellan Greklands tyranner och nutidens diktatorer. Allting i historien går inte igen, men tyranniets övergripande natur är sig ganska lik.