Pateman i Sheffield

Carole Pateman, en av världens ledande feministiska tänkare, var i Sheffield igår och idag för en föreläsning och ett seminarium. Nu har Pateman skrivit mycket om mycket, och eftersom jag har läst lite om lite så blir det lite trevande, men dock.

Som den (mycket välskrivna, dock inte av mig den här gången) svenska Wikipediaartikeln nämner, så har Pateman gjort sig känd genom att analysera de könsmässiga grundvalarna för 1600-talets samhällskontraktsteori, där hon har synliggjort den implicita uppdelningen mellan den (manliga) offentliga sfären och den (mansdominerade) privata sfären som utgör grunden för klassisk liberal kontraktsteori. So far, so good. Men sen verkar hon därutöver mena att detta utgör ett allvarligt problem inte bara för modern liberal kontraktsteori, eftersom ju Rawls antar att parterna i ursprungspositionen (som ska komma överens om principer för att ordna samhällets grundstruktur) är "heads of households", något som ju inte riktigt kan översättas med "familjefäder", men ändå (så menar feministerna) givet hur mänskliga samhällen har sett ut, torde innebära något liknande. (Anledningen till att Rawls gör detta verkar vara, om jag minns rätt, att han oroar sig för att parterna i ursprungspositionen bara ska dela upp alla resurser mellan sig, så att samhället inte kan fortsätta efter deras generation. [Men om de tillhör olika generationer?] Alltså vill han göra parterna till delar av familjer, för att de ska hamna i ett läge där de kommer att känna sig motiverade att dela med sig av sina resurser till sina nära och kära.) Rättvisa inom politiken och ekonomin, alltså, men inte inom familjen, förutom att Rawls' första princip, frihetsprincipen ("alla medborgare ska ha rätt till det mest omfattande system av grundläggande fri- och rättigheter som går att förena med att samma system gäller för alla osv") rimligen täcker rätten till kroppslig integritet, rätten till skydd mot våld inom äktenskapet osv.

Men detta har även liberala feminister, som Susan Moller Okin (vars "Justice, Gender and the Family", som man läser i utdrag på Stats A i Uppsala, utgjorde min och många andras första möte med feministiskt tänkande) tagit upp och erkänt, och det verkar inte vara ett så stort problem för Rawls att hantera denna invändning. (Sedan 1971, då "Theory of Justice" utkom, har ju dessutom begreppet "head of household" förändrats i grunden pga. alla ensamhushåll, dels- och helgboförhållanden osv., vilket ger begreppet mycket mindre kraft. Om "head of household" ska betyda "försörjare av en kärnfamilj" så är inte det någonting som vi idag skulle vara beredda att anta, punkt slut.) Men av någon anledning vill Pateman även hävda att inte ens liberalfeminister kan hantera hennes invändningar mot Rawls (och främst av alla Locke och Rousseau, som ju inte ingår i den vänsterliberala kanon), vilket jag inte riktigt vet varför hon gör.

Föreläsningen igår handlade om ras, och särskilt hur 1600- och 1700-talets kolonisatörer i den nya världen (Nordamerika och Australien) stödde sig på Locke och Grotius i att berättiga sin dominans över de nya kontinenterna, och ursprungsbefolkningarnas totala utestängande från den politiska processen. Fram till 1996 (!) motiverade Australiens HD fråntagandet av aboriginernas land med att detta var terra nullius, land som inte var underställt suveränitet och därför ingenmansland. (Sven Lindqvist har, om jag minns rätt, skrivit en bok om detta som heter just Terra nullius.) Problemet med Patemans resonemang är inte att hon inte pekar på klara kopplingar mellan nybyggarideologi ("the settler contract") och kontraktsteori (även om hennes påstående att "suveränitet" är något som uppstår först i och med kolonialiseringen visar på en okunskap om senmedeltida tänkande, till exempel Marsilius), men att det är ganska oklart vad vi ska göra med det. På frågan om vad detta får för praktiska politiska konsekvenser var hon väldigt svävande, och det är fullt förståeligt, eftersom det är en väldigt stor fråga, men vissa författare, som Russell Hardin, skulle helt förneka att det bör få några konsekvenser, eftersom orättvisor som begicks mot människor för 300 år sedan inte har någon betydelse för vad människor ska tillerkännas idag. (Anledningen till att aboriginer idag har betydligt kortare medellivslängd än vita australier har naturligtvis att göra med att de har utsatts för förtryck och marginalisering under en väldigt lång tid. Alltså kan det vara motiverat med särskilda åtgärder för att stödja denna grupp. Men det hade det ju varit oavsett vilka orättvisor som deras förfäder hade drabbats av, tror jag att Hardin menar. Se hans "One for All: The Logic of Group Conflict" för närmare resonemang.)

Jag ska bara hinta om det jag egentligen hade tänkt lägga tonvikten vid, nämligen det som framkom vid dagens seminarium. Pateman är nämligen tydligt vänster på ett sådant där irriterande sätt, nämligen en person som ifrågasätter grundläggande ekonomiska sanningar om hur samhället fungerar. Hon argumenterar nämligen för "basic income", det som på svenska ibland kallas för medborgarlön. Med andra ord: alla människor ska få en måttlig men inte alls jättelåg inkomst varje månad. Därmed kan de välja att inte lönearbeta, om de så önskar. Pateman skiljer tydligt på "work" och "employment", och hennes tes är att icke löntagande arbete, det vill säga bland annat hemarbete, ska värderas lika högt som vanligt lönearbete. Men då måste det vara ekonomiskt möjligt att inte lönearbeta, och då måste man ha medborgarlön. Men det märkliga var att hon motiverade detta med hänvisning till demokrati: demokratin verkar stärkas av att människor kan välja att inte arbeta. (Demokratin verkar också stärkas av att människor kan ta kontroll över sina egna arbetsplatser. Därför tyckte hon att den gamla Meidnermodellen med löntagarfonder vore jättebra att införa, när jag frågade hur sjutton något av det här ska gå att genomföra i en liten, konkurrensutsatt ekonomi som Sverige. Att fackstyrda löntagarfonder, där konsumenternas pengar skulle gå rätt in i LO:s och därmed SAP:s kassor, skulle vara första steget på väg mot en enpartistat verkar inte ha förespeglat/bekymrat henne. Okej. Kanske inte enpartistat. Men dock.)

Men det riktigt oroande var att hon verkade ganska oförstående inför metaetiska orosmoln. Varför ska just demokrati, och inte t.ex. rättvisa, frihet osv, vara den grund på vilken politiska åtgärder ("policy") vilar? Hur kan man berättiga de ingrepp som hon föreslår (där hon bland annat explicit förkastade den liberala tesen att staten ska vara värdeneutral, och att vi inte kan bry oss om vilka liv människor lever) i människornas liv? Vilket utrymme har vi överhuvudtaget att tala om rätt och fel? Jag återkommer till detta gång på gång, eftersom det är min fasta förvissning att metaetiken måste sitta, för att politisk filosofi ska vara möjlig. Nu rörde vi oss på en så konkret nivå att vi inte riktigt kom upp och nosade på dessa frågor. Men Pateman har givit mig mycket att tänka på (och större beröm än så kan en politisk filosof knappast få), så det finns anledning att återkomma.

För övrigt såg jag om "Ghost in the Shell" ikväll för tredje eller fjärde gången. Den håller fortfarande sin plats bland cyberpunkens medvetandefilosofiska mästerverk, tillsammans med "Blade Runner" och "Neuromancer". Man skulle kunna basera en hel fempoängskurs på den filmen.