Inga vapen till Thailand

Enligt DN och andra svenska medier har Thailand bestämt sig för att köpa sex Jasplan (men enligt denna länk är ingenting bestämt än). Hur det vara månde: vill de köpa ska de inte få.

Jag har verkligen inga principiella problem med vapenexport i sig, i alla fall inte till demokratier. Det är en välgärning att se till att fria folk kan försvara sig själva mot yttre hot, utan att behöva bygga upp en egen vapenindustri, och om det dessutom skapar arbetstillfällen är det knappast någonting negativt. Och hade den thailändska regeringen varit demokratiskt vald hade jag knappast känt något större behov att ens kommentera denna potentiella affär.

Jag vill inte vara en apologet för Thaksin Shinawatra. Jag börjar mer och mer förstå att hans regim kännetecknades av svåra inrikespolitiska problem, och att den inte var fläckfri vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Att oppositionen bojkottade det senaste parlamentsvalet får ses som ett tecken på de inrikespolitiska problem som Thailand led av under hans styre. Men jag vill ändå mena att hans regim hade det minimum av folklig legitimitet som gör att den militärkupp som iscensattes förra året måste betraktas som djupt illegitim.

Det gör mig ganska lika om en militärregim tar makten från en odemokratisk regering, så länge som respekten för mänskliga rättigheter är lika låg eller hög. I vissa fall, som i Mauretanien, har ju den nya militärregimen infört fria val och avvecklat sig själv, efter att ha störtat en tidigare militärregim i en, om jag har förstått saken rätt, oblodig kupp. Kuppledarnas handlande i detta fall var bra och nödvändigt, och har givit visst hopp åt detta bortglömda land. Men i Thailand störtade man en regering som åtminstone kunde visa på ett visst mått av demokratisk legitimitet, och man har inte visat någon som helst praktisk vilja att återinföra demokratin, oavsett vad man säger. I fall som detta måste avsikter bedömas i handling och inte i ord.

Den sittande militärjuntan är därmed illegitim. Låt oss säga att man vill köpa vapen från Sverige. Hur ska man betala för dem? Förr eller senare med skattepengar, naturligtvis: även om man lånar för det faktiska köpet så måste man betala sina borgenärer med skattepengar. Hur ska man driva in skattepengarna? Genom det våldsmonopol man upprätthåller, och endast därigenom. En demokrati kan hänvisa till folkflertalets samtycke när man driver in skatten, och i ett land som Sverige betalar de allra flesta även om man kanske tycker att skatterna borde vara lägre. Men en militärjunta kan endast stödja sig på den nakna vapenmakten. Och det räcker inte.

Den thailändska militärjuntan förvandlas till ett rövarband, som köper vapen för pengar som man inte äger att spendera från början. Folket får betala för något de inte har några möjligheter att säga ja eller nej till. De blir främlingar, i värsta fall slavar, i sitt eget land. Det kan finnas prudentiella skäl att erkänna den grupp som utövar våldsmonopol i ett land som det landets rent folkrättsligt legitima regering. Det möjliggör kontakter och påverkansmekanismer som i vissa fall kan visa sig vara värdefulla. Men jag är väldigt osäker på om detta gäller i ett så flagrant fall som Thailand, där en demokratisk konstitution sätts ur spel av våldsmän. Och ska vi sätta dödliga vapen i händerna på en regering så räcker det inte med att denna är folkrättsligt legitim. Den måste vara moraliskt legitim, och det är den thailändska militärjuntan inte.

Jag hoppas att den svenska regeringen har vett nog att säga nej till det här. Jag har inget jättestarkt förtroende för Mikael Odenberg som det är, och det skulle inte stärkas om man skulle släppa igenom en affär som denna. Naturligtvis viktigt att påminna: vi har ingen affär än, bara spekulationer. Men även så tror jag att det är viktigt att markera att vapenexport ska gå till demokratier, inte till diktaturer, och särskilt inte till diktaturer som har åsidosatt en demokratisk författning.

Till sist: jag har ofta fäst mig vid att det vid senaste landstingsvalet i Östergötland fanns en person i valdistriktet Domkyrko 4, Linköping, som röstade på Thaksins parti Thai Rak Thai. Det är en talande metafor: man kan rösta på TRT i Sverige, där man kan skriva in vilket parti som helst, men inte i Thailand. Sådan är skillnaden mellan demokrati och diktatur. Men jag har ibland grubblat över varför denna person valde att rösta på TRT just i landstingsvalet, inte i något annat val. Var det just TRT:s sjukvårdspolitik som lockade honom/henne? Eller var det helt enkelt det faktum att vederbörande helt enkelt inte brydde sig tillräckligt mycket om landstingsvalet för att rösta på något av de etablerade partierna? Jag lutar åt det senare, men man vet aldrig.